Jag har nått en punkt där jag känner att jag måste stanna upp. Jag bryr mig inte längre. Om något. Jag orkar inte vara glad, inte röra på mig, inte hitta på saker. Jag skiter i att jag går upp i vikt och över huvud taget i hur jag ser ut. Jag ligger och oroar mig över allt på kvällarna, över skolan, jobbet och framtiden. Jag känner mig otillräcklig. Det har varit så mycket under de senaste två åren, med cancer, död, otrohet, flytt, lögner. Jag är mentalt helt slut, men fortsätter att tänka. Jag måste börja om. Jag måste ta tag i allt. Ge fan i lla "låtsaskompisar", sluta vara så snäll och tänka på mig sjlv istället. Jag vill så gärna prata ut, få någon som lyssnar, men ingen tar mig riktigt på allvar.